SuperSessan

Den kommer krypande som en lömsk orm, slingrar sig in genom fönstret, ner längs väggen och har snart fyllt hela rummet. Jag känner hur halsen snörps åt och jag får svårt att andas. Som tjära fyller den upp mina lungor och får mig ätt klökas, det blir svårt att andas. Den sticker i näsan och illamåendet fyller mig som en tjock deg. Den fortsätter välla in och snart är det outhärdligt att vistas i rummet. Måste söka skydd från den. Hade den haft en färg vore den orange. Orange är den matos som fyller mitt kontorsrum. Tung och tjock doft av stekt mat kryper längs halsen på mig och jag vill kräkas av doften. Men vad har man för val!? Antingen kvävs jag långsamt av matos eller så steks jag själv, som en liten sill av den grymma värmen som uppstår när fönstrena är stängda.
I morgon bitti kommer grabbarna komma till jobbet, glada i hågen som vanligt, lite svettiga på ryggen efter den långa promenaden från stationen. När de kliver in på studio kommer de känna att något är fel, MYCKET fel...
Deras produktionsledare har kvävts av den tjocka orangefärgade matosen...