(5 månader sen) - Total kärlek
(Juni 08) När jag vaknar 01.58 och hör gnäll och gny från sängen brevid försöker jag först somna om, tror och hoppas att även hon ska göra det. 02.10 inser jag att det inte kommer att hända. Sätter mig upp, bullar upp med kuddarna bakom ryggen och försöker tygla min ilska. Ja för jag är så ARG, det riktigt blixtrar i mig. Jag kan inte vara den enda person som inte mår bra av att väckas efter endast tre timmars sömn. Hela kroppen går in i något slags försvar och reagerar med ilska. Tar ett par djupa andetag och rensar huvudet innan jag böjer mig över spjälsängen och plockar upp skruttan. När jag känner hennes varma kropp mot min minskar ilskan och jag slappnar av. 20 minuter senare sover vi båda igen.
När jag på morgonen sitter i sängen igen, med Lovis snuttandes i min famn och hennes stora ögon tittar upp på mig, får jag ett sting av dåligt sammvete för att jag var så ilsk på natten. Hennes blå ögon tittar nyfiket på mig, hon blinkar, släpper bröstet med munnen och ler upp emot mig. Mjölken fortsätter att spruta och duschar hennes lilla ansikte och hon bara fortsätter att le mot mig och säger "gleeeehh..." aldrig har jag upplevt sådan kärlek som väller över mig och fyller varje cell i min kropp. Jag trodde faktiskt inte att det var möjligt.
Tack Lovis för att du kom till oss, tack för att jag får lära känna dig och älska dig!
Nu sitter vi här i soffan och väntar på mamma (mormor). Lovis halvligger brevid mig och brottas med en nalle. Hon har blåa snickarbyxor på sig och är så fin (så klart). Försöker sätta sig upp men rullar bara över till andra sidan. Det känns så konstigt att mamma har upplev detta med mig som jag nu upplever med Lovis. Härligt, fantastiskt, magiskt.